Jag hoppas ibland att det ar som folk sager, att tiden laker alla sar. Jag hoppas det sa innerligt och det ar det enda jag kan luta mig mot nu. Det ar tunga tider just nu. Inte bara for mig utan for andra unga, fina, sprudlande manniskor som pa ett fruktansvart satt fatt erfara det ingen vill inse, att livet ar en skor trad. Brakdelen av en sekund kan betyda en grym omstallning. Sa tiden laker alla sar? Ar det sa eller ar det nagot vi manniskor bara hittat pa for att det kanns bast sa? For att vi inte vet vad vi ska tro? Jag hoppas jag har fel...
Men i detta nu, i denna sekund sitter jag har, tidens magiska kraft lyser med sin javla franvaro.. mager, blek, trasig och med tomma kalla ogon. En skugga av mitt gamla jag. Men hon kommer tillbaka, den dar positiva, glad-i-maten, sprudlande gap-flabbande tjejen...det mina vanner. Det lovar jag.

Mina tankar finns hos dig som just forlorat allt...all styrka sander jag dig...