Detta eviga pendlande.

Ibland kanns det som att jag spenderar mer tid pa pendeln, pa vag till pendeln, vantandes stillastaendes i nagon tunnel i pendeln, springandes till bussen som jag precis missar efter akturen i pendeln, an vad jag spenderar pa jobbet. Imorse hamnade jag mitt i "tagkaoset" om ni har sett nagot i tidningarna. Sa har det varit hela veckan bade pa morgon och kvall. Borjar bli lite trottsamt nu. Och det varsta och mest skrammande ar att jag ibland visar tendenser pa att ha blivit en "san dar". Ett klockrent exempel: Pa vag hem idag. En gammal gumma kut-rygig och alldelses skrynklig kommer pa bussen och fragar busschaufforen med ett snallt leende om han kan vanta endast en minut pa att hennes man kommer. Han har kapp sa det drojer lite sa hon. (Anso tander till) "En minut?" Nej, skulle inte tro det. Jag tittar med en ilsken blick pa gumman och suckar hogt...
Aj aj aj....forlat. Jag insag ju direkt att det var fel och det far aldrig handa igen. Hadanefter ska jag anvanda all denna "do-tid" till att andas och tanka positiva tankar!